Oj vilken träning, himmel och helvete på samma gång….

Efter lite strul med borttappad bilnyckel på morgonen så lyckades vi ändå komma i tid (någon liten minut sen på sin höjd).

Vi började dagen med att träna inför lydnadsprovet som vi ska ha i slutet på månaden. Vi körde en åt gången och vi gick igenom alla momenten. Jag var lagom nervös när det var min och Limes tur. Linföringen som vi började med gick inget bra. Kontakten var kass och Lime hänge med lite slött. Hon gick för lite för långt back och var sen i svängarna och tittade mycket på utsikten. Det var ingen dunderkatastrof men det var inte snyggt…..kanske 40-50% av vad vi brukar hålla för standard. Framförgåendet var ingen hit och vi får jobba vidare med det.

Sen var det dags att koppla loss Lime och ha henne fritt. Då hände det otroliga och det är det bästa Lime har gjort tillsammans med andra runt om kring sig. Istället för att springa och hälsa på alla eller äta kaninlortar och jaga antiloper så satt hon vid min sida och följde efter mig vid varje rörelse. Det var fortfarande lite slött och halvkasst, precis som det var när kopplet var på men: “hon hänge ändå med, av någon anledning så gjorde hon faktiskt det. Hon hänger med, hon hänger med”.

Sen kommer det fantastiska som var dagens höjdpunkt….läggande under gång, fortfarande utan koppel. Lime lägger sig direkt och blir liggandes när jag går vidare. Sen ligger hon helt stilla när jag står en bit bort, väntar snällt tills jag kommer tillbaka. Härligt, härligt, jibidibidoo! Sen skulle hon bara snabbt bort och kolla var jag hade stått men kom igen på direkten och vi kunde köra vidare med nästa moment direkt.

Sen var det inkallning men det trodde jag skulle gå bra och det gjorde det oxå. Lime satt och väntade fint och sen på mitt kommande kom hon som om det brann i baken. Hon gjorde det sedvanliga lilla hoppet mot min arm landade 5 meter bakom mig för att sätta sig vid mig. Även där satt hon lite lite långt back men det struntar vi i just nu :).

Teddy(instruktören) sa att vi hade klarat det och jag blev otroligt glad. Lime var duktig fast hon kan ännu bättre. Vi körde inte hopp över hinder men det är hon säker på.

Efter lydnadsmomentet gick vi ett spår som jag inte kommer skriva så mycket om eftersom vi aldrig riktigt hittade spåret. Även spårläggaren själv visste inte var spåret var och då är det svårt att göra ett spårupptag och spåra. Lime fick aldrig riktigt chansen och jag hoppas att hon inte blev allt för förvirrad av momentet. Hon är annars jäkligt motiverad när det gäller spår och hon kan spåra bra, punkt.

Sista momentet var underbart i 2,5 av 5 minuter. Platsliggning med skott och halva tiden låg Lime stilla. Sen började hon pipa mer och mer och jag märkte att hon snart skulle röra på sig. Jag gick fram till henne och gav henne en godis för att belöna att hon låg kvar och återgick till att stå någon meter framför henne. Pipandet blev värre och värre och jag tror Lime halvkröp fram till mig och jag sa till henne på skarpen(vilket man inte ska göra, men nu har jag daddat med henne i 4 månader och bara gått tillbaka med henne snällt.) Lime pep till, blev rädd och lade sig på rygg och sen var det ridå. Innan jag åkte hem lekte jag lite med Lime och hon fick springa lite så hon skulle sluta dagen med en positiv känsla.
Dock var husse bitter på vägen hem. Det är jag nästan alltid och något jag får sluta med att vara. Jag har nog bara varit nöjd 2 av 20 gånger på alla dessa träffar. Alltid är det någon liten grej som är dåligt och det är bara den jag kommer ihåg. Skärpning Bjernklev, för fan, inte bra för Lime!

Men nu en dag senare så summerar jag dagen som en jäkligt bra dag och lydnaden i början gick så jäkla bra. Det kan bara blir bättre dessutom….Vi får träna på platsliggningen och går det inte så går det inte.