Nu är det snart lydnadsprov och jag har mer eller mindre gett upp platsliggningen. Lime kan överhuvudtaget inte vara lös och då är det svårt att lyckas.
Hon gör det bra ibland men hon stänger av helt ibland. Vi har inte kommit så långt så att hon kan ligga stilla i 5 minuter med mig 50 meter bort.
I helgen for hon iväg nästan direkt och skulle busa. Sen band vi henne i ett träd och då kunde hon minsann ligga fint i några minuter trots att instruktören gick runt henne och sparkade på pinnar.
Linföringen är bra och där känner jag mig trygg. Platsläggning under gång går oxå bra men jag har henne inte lös när jag har tränat detta med andra så jag vet inte hur det kommer gå när kopplet är borta. Framförgåendet funkar på träning med godsaker som motivering men jag är tveksam till hur det kommer gå i skarpt läge.

Hopp över hinder som tidigare var vårt starkaste moment har jag helt gett upp. Det funkar skitbra 10 av 10 gånger hemma, 2 av 3 gånger på en tom brukshundsklubb och 0 av 5 gånger med andra människor/djur i närheten. Då sticker Lime iväg efter hoppet…

Iaf så går spårningen skitbra. Vi spårade både i lördags och söndags och bägge gångerna var Lime duktig. Riktigt duktig! I söndags visste jag exakt var spåret gick och hon gick bara en gång på fel sida om ett träd. Hon hittade alla 5 föremålen som var i metall, trä, plast, godis och gosedjur. Synd att hon inte visar att hon hittar det bara. Nä en liten cirkel runt och sen snabbat ner med nosen på föremålet och sen kanske en snabb blick på mig om jag har tur och sen vidare.

Jag försökte kampa med henne som belöning men det ville hon inte mer efter första föremålet. Nä snabbt vidare istället. Jag försöker även byta föremålet mot leverbitar men det verkar inte gå in liksom. Inte heller en sitt-markering kan jag få. Vi får se hur det går.

Gick ett spår med patrullgånget på 1,5 km i lördags och ett eget i jobbig terräng på hög höjd i söndags på 600 meter. Vi laddar upp som skidlandslaget men istället för nära alptoppar var vi nära Mörrumsån. Direkt efter spåret så gjorde jag en plasliggning inne i skogen med henne och då gjorde hon något som hon aldrig har gjort förut. Lime satte sig upp efter 1 minuter. Är detta ett bra tecken?? Innan har hon alltid rest sig och tagit ett eller två steg, nu bara satt hon. Hon var återigen fastbunden och jag var 20 meter framför henne. Jag gick in till henne, lade henne ner och gick ut igen. Sen gick jag in var 30 sek och gav henne godis. Efter 6 minuter utan något bakslag avslutade vi momentet och jag var mycket nöjd. Nu ska hon vara göra likadant utan koppel med andra hundar så kanske vi har en chans.

Sen verkar den gamla Lime vara tillbaka. Kl 06.00 kräkte hon ner svärföräldrarnas heltäckningsmatta. En fin sten kom upp och sen fick jag gå en runda med henne ifall det skulle komma mer. Men det gjorde det inte. Sen på söndagen käkade Lime upp halva min vante som tack för att jag var ute i skogen med henne. Hoppas detta återfall i stenätande och sno och tugga på husses grejer var en engångsföreteelse. 2 år av det var länge nog liksom.