Ja, då ska jag äntligen skriva ner hur det sista momentet gick. Det har gått några veckor sedan vi gjorde patrulleringen men jag minns ganska bra.

Jag var nervös, det var jag. Vi var ju så nära att klara allting och patrulleringen brukar aldrig gå dåligt. När det blev min tur ville Lime fram och hälsa på domarna men jag lyckades hålla emot i kopplet och säga till Lime precis innan hon var på väg upp för att “pussa” de av domarna i ansiktet. Bra, tänkte jag för mig själv, det var nära ögat….. “Gör aldrig om det där”-skrek domaren och jag tänkte att allt man gör blir fel.
Domaren påpekade att hunden måste hälsa på alla som går med så att den inte undrar vad det är för filurer som går bakom. Jag lät Lime hälsa och hon skötte det bra. Inga hopp eller liknande utan lugnt och fint. Sen kopplade jag om, sa pass på och gjorde klartecken. Patrulleringen började……

Jag gick några meter (ca 20) innan jag gjorde mitt första solo (stanna, observera,lyssna,ofta). Efter ett tag kommer jag på att jag glömt att göra halt-tecknet. “FÄÄÄN, vad gör jag nu”-tänkte jag. Iaf så gjorde jag tecknet trotts att det var helt för sent och sen gick vi vidare. Vi kom till en väg och terrängskifte så jag gjorde ett nytt solo med tecken denna gången. Vi gick in på vägen och efter några meter får Lime vittring på något åt höger. Jag satte mig ner och Lime nosade i luften, klart och tydligt in mot skogen. Länge länge nosade hon och jag tänkte att jag skulle göra tecken för vindmarkering men jag vågade inte fälla ut armen(idiot) utan tänkte att jag skulle gå några meter längre fram och sedan när Lime återigen drog in mot höger skulle jag göra tecknet. Vi gick fram men då gjorde Lime ingen mer markering och jag undrade vad f*n jag skulle göra. Kunde jag göra tecknet nu..ehh…nä…aahhh.
Nu var nerverna utanför stridsvästen och resten av patrulleringen var jobbig.

Iaf så gick vi vidare på vägen och plötsligt vände Lime tillbaka lite och nosar in mot höger. Det är något där inne och jag gjorde en vindmarkering, direkt efter jag hade gjort den så insåg jag att Lime markerade för ljud så jag gjorde direkt en ljudmarkering. Själv kunde jag inte höra något alls och efter en stund var Lime nöjd och ville vidare. Då bad domarna mig att stanna kvar och vi väntade på att figuranten skulle börja göra ljud ifrån sig igen. Lime blev otålig och började pipa lite smått och jag som redan var nervös blev ännu mer nervös. Efter ett tag ser jag på Lime att det är något på gång igen och mycket riktigt stegar hon mot höger och lyfter på öronen och nosar lite. Jag gör en ny markering till domarna och sen minns jag inte om vi väntade en runda till eller gick vidare direkt. Vägen svängde av och vi gick ut på en ny stig och efter ett tag så vindade Lime lite upp i luften åt höger upprepade gånger in i skogen, men inget supertydligt så jag satte mig aldrig ner. Jag var osäker och viste varken ut eller in. MOMENTET slut sa domarna.

Domarna stannade kvar och jag gick några meter med Teddy(kurs instruktören) och det första jag sa var att jag borde ha markerat i början. Han svar var lite svårtolkat och något i stil med: ” Ja det var dumt, men det är inte det som var avgörande”. Vad betydde det?? Att det redan var kört och vi var för dåliga och kuggade eller att vi var så pass bra att vi klarade det trots min miss??

Efteråt var jag grymt besviken på mig själv. Lime hade skött sig bra trots en hård och kall natt utomhus och så går jag och gör en sådan dum grej. Allt jag hade behövt göra var att markera in mot skogen. Jag pratade med några andra personer runtomkring som sa att bara hunden gör rätt så är det inte hela världen. Det är lättare att lära en människa göra ett tecken än att lära en hund patrullera. Det var ju sant och jag blev lite lugnare för det var ju ändå så att Lime hade gjort rätt.