Ok, vinna eller försvinna!

När det var dags att höra domarnas bedömning stod alla i en stor ring. Det var ledare, spårläggare, baspersonal, instruktörer, fan och hans moster och vi som gått utbildningen. Högt och inför alla betade domarna av en hund i taget, ett moment i taget. Inte rätt sätt att göra det på enligt mig men ok. Jag hade hellre suttit i enrum och diskuterat de olika momenten ifall jag hade haft en annan åsikt än domarna.

Jag och Lime var nr 2 av 12 så det var vår tur på en gång. Nr 1 var Iggy och John som satt bredvid oss på bevakningen och som vi mötte i spåret. Det nämndes att Iggy “snackade” en del på bevakningen men han blev klart godkänd på det momentet och förövrigt på alla andra moment oxå. En grym allround-hund som inte är så roligt att bli bedömt direkt efter. Han är grym på det mesta.

Men det var Limes och min tur och jag kände att vi hade goda förutsättningar att bli godkända på den stillasittande bevakningen eftersom Iggy hade blivit det trots lite prat. Lime tur:
Hantering:………godkänd
Uppförande i basen:…………godkänd.
Spåret: ett tappat föremål………………….godkänd.
Bevakningen: tydliga markeringar…………(ev. nämndes snacket,minns ej)…godkänd.
Patrullering: tydliga & bra markeringar (utgår från att de syftade på Lime)…godkänd.
och därmed godkänd på alla moment. YEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEESSSS!

Helt otroligt, vi hade klarade det. Jag kunde knappt tro att det var sant. Då alla stod runtomkring och det var lite strikt så kunde jag inte spexa och bjuda på någon segerdans men jag minns att jag var otroligt stolt över Lime och mig själv och att jag inte kunde sluta le.

Det är lite fel att säga att vi nu äntligen kan träna utan stress och med en annan glädje men lite så känns det. Nu vet jag att vi duger till och är tillräckligt bra. Det har alltid varit något lydnadsprovsdatum eller certprovsdatum som har legat och stressat en under resans gång.

Nu njuter vi bara och Lime är nu den toppenhunden som vi alltid har sagt att hon kan bli.