Blog Image

KORAD TJH Hässlehoffs Lime-Ylvadoter

Foto

Till fotoalbumet

Här kan ni följa Limes kompisar Gaia & Nala!

KFÖ del 2

2016 Posted on Mon, May 02, 2016 19:29:55

Dagarna har flutit ihop en del nu så jag ska försöka berätta rätt men det kan vara lite fel här och där.

Dag 2 började tidigt med eldpost vid 02-03 tiden. När jag gick upp till kaminen gick Lime upp för att pussa killen som sov bredvid mig. Men jag viskade åt henne att gå tillbaka och lägga sig på sin plats och det gjorde hon och killen somnade snabbt om. Jag satt bara 30 minuter sen var det sova fram till kl 05.30 (tror jag) då vi skulle upp.

Jag tror att det var under denna dagen som Lime och den andra hunden som var med skulle se hur de reagerade på skott. Killen som skulle skjuta hade problem med bössan men annars gick det bra. 3 skott på 25 meters avstånd och Lime var inte särskilt berörd.

Direkt efter skjutningen blev det action. Det hade varit en fordonsolycka och en av de skadade hade avvikit från platsen. Lime och jag kom till olycksplatsen och fick utpekat ungefär varit killen hade sprungit åt. Jag hade samma gubbar med mig som dagen tidigare och jag la upp hur vi skulle gå och se om Lime tog upp något spår. Det gjorde hon relativt omgående där jag ”satte igång” henne på patrullstig. Vi följde spåret och efter ca 50 meter hoppade en hare fram framför oss. Ajaj kan ha varit viltspår sa jag. Övningsledare Marie avbröt oss och frågade vad vi skulle göra nu. Jag föreslog att ”koppla på” igen vid första patrullstigen. Så blev det och Lime hittade ett nytt spår lite längre fram. Vi följde det och jag var lite nojig över att det fanns hundratals djur som sprang runt här. När jag sedan fick syn på ett skoavtryck i spåret blev jag lättad och taggad. Just då stoppar Marie mig och jag blev sjukt besviken. Men men.. insåg att här även sprungit hundratals mänskor senaste tiden. Vi var i princip i spåret men det hade blivit korsat av ”skoavtrycksmannen”. När vi väl var i rätt spår så tuggade Lime på bra. Efter ca 100 meter hittade hon ett föremål och jag berömde henne och hon fick lite vatten. Spåret var relativt rakt och i medvind och efter ca ytterligare 100 meter hittade hon ett föremål till. Man ser på Lime när hon upptäcker att något är nära (oftast inom ca 3 meter) men sen är själva markeringen nästan obefintlig. Hon bara doppar näsan och stannar bara ibland till mer än någon sek. Iaf fick hon mer beröm och vatten och vi begav oss vidare i den stekheta solen. Jag är inte van vid att bära alla utrustning och när vi går spår så går det undan och det är även jobbigt att bromsa Lime. På krampande ben närmade vi oss slutet och Lime blev lite osäker. Hon flängde hit och dit och letade som en tog. Sen fick hon vittring på figuranten och ”vindade” in honom de sista metrarna. Vi gick upp för en kulle och nere i en håla låg han. Jag stannade Lime och sa till grabbarna att ta över. Lime fick sniffa lite på figuranten och det blev hundgodis och vatten i belöning.

Om man ska summera insatsen så skötte Lime sig bra och jag mig lite sämre. Under övningar tidigare så har jag aldrig haft en gruppchef eller soldater bakom som jag ska kommunicera med. Kommunikation om allt från om vi ska ta spåret till vem som tar upp föremålen, formering, paus i spåret, terrängen framför mm mm är något som måste tränas på.

Det var iaf en väldigt rolig men krävande övning och vi var väldigt slitna efter spåret. Det var en stolt husse som klappade om Lime när vi vilade upp oss vid ett av värnen nära baslägret. Samma återhämtningsplats som dagen innan.

Sen var det lite lugn och ro och Lime återhämtade sig bra och hon kändes piggare och piggare. Jag är lite osäker på vad som hände resten av dagen men det var patrullering av området titt som tätt och då fick Lime gå vanligt för hon patrullerade ändå. Jag kunde inte köra henne i ”full patrol-mode” om man säger så för då hade hon slitit ut sig. Även i vanligt läge hittade hon allt som rörde sig.

Under dagen har jag för mig att det var någon eldstrid runt om kring men inte precis vid våra värn.

På kvällen sov hon lika bra som förra natten och morgonen efter var det upp kl 5 för patrullering för oss medan de andra sov vidare till kl 06.



KFÖ del 1

2016 Posted on Mon, May 02, 2016 18:24:20

Inget inlägg under 2015 ser jag….illa….


Då var det äntligen dags för mig och Lime att vara med på en krigsförbandsövning. Det har gått ca 2 år sedan certprovet och vi kände oss lite ringrostiga. Inte att vi inte har tränat men det är stor skillnad på att träna varje vecka och som nu kanske bara en gång i månaden. Iaf så var det samling på torsdagen kl 07.00 och vi var ute i god tid. 05.30 ringde klockan och vi kom iväg i hyffsad tid. Väl på plats var det lite struligt med passage vid grinden då ingen kände igen mig och lägg där till lite strul med parkering, så vi lyckades komma några minuter för sent ändå. Väl på rätt plats med all packning blev vi bra omhändertagna av vår plutonchef Patrik och hans krigare. Vi kände oss direkt välkomna och allt gick sedan i ett fasligt tempo. 100-tals grönklädda sprang fram och tillbaka och lastade fordon mm. Lime blev besiktigad och inskriven och det var skönt att se att det var en gammal bekant (Bodil) som skulle vara med under övningarna och hålla ett öga på hundförarna. Även Marie, en annan övningsledare som jag träffade under vår utbildning var med och det kändes tryggt att ha alla dessa tre (Patrik, Bodil och Marie) välbekanta personerna med under resans gång.

Inbesiktningen (eller vad de nu kallas) av Lime gick bra. Hon lät snällt någon annan klämma runt på henne och titta henne i munnen, öronen och ögonen. Skottprov skulle vi göra dagen efter.

Vi begav oss iväg på en skumpig Terrängbil 20 med hundburen bredvid mig. Det gick inte fort men det lät en hel del. Efter ca 1,5 timme var vi framme och när jag tittade till Lime satt hon och skakade i buren. Hon tyckte inte det var allt för kul men det var ingen större fara med henne.

När vi kom fram blev det action direkt. Vår pluton skulle ta terräng och alla gick på ett långt led och jag och Lime fick gå lite framför alla. Det blev en lång patrull och det var snårigt och taggigt med fasaner och harar lite överallt. Lime var inte van att ha en massa folk på flankerna och bakom sig men knatade på framåt. När vi hade tagit terrängen som vi skulle (utan att stöta på något) så var jag och Lime helt färdiga. I terrängen vi hade tagit byggde ”vi” sedan bas och grävde värn. När vi stod ett gäng vid ett värn så markerade Lime ut ifrån skogen mot ett öppet fält och jag tänker typ att patrullen är slut men jag kan ju slå ett öga åt de hållet hon markerar åt. Då får jag syn på en svartklädd soldat med vapen i handen som rör sig mot oss. Jag säger något i stil med ” e han där nere med oss” och mitt i meningen blir det ett jäkla ståhoj och alla slänger sig på marken och börjar rikta vapen och anropa på radion. Min puls börjar slå och jag och Lime lubbar ner mot baslägret för att vara en bit ifrån. Väl där springer vi på plutonchef Patrik och jag berättar om den ensamme mannen med vapen som kom emot oss. Han var lugn som en filbunke och undrade varför alla hade stirrat upp sig över en ensam person. Då taggade jag ner lite och sen avvaktade vi. Efter ett tag var mannen borta och då beordrades jag och Lime tillsammans med 3 soldater som skulle skydda oss att åka ner och se om vi kunde få upp ett spår på den mystiske mannen. Vi flängde runt lite där vi tyckte oss ha sett honom senast men inga ”spår” efter mannen.

Väl tillbaka i basen var kl 16.00 och Lime var helt slut och redo att sova för natten. Alla nya moment under dagen hade sugit musten ur henne. Tiden går otroligt fort när man är ute och vad som hände mellan kl 16 och kl 21 minns jag knappt. Tror att Lime sov i den här ställningen som ni ser på bilden större delen av tiden mellan våra patrullrundor som vi gjorde då och då. Jag insåg att Lime jobbade hela tiden och hon snappade upp allt som rörde sig oavsett armbindel(som visar på vän/fiende).

Jag hade innan varit orolig för att Lime inte skulle kunna koppla av i tältet och att hon skulle skälla på allt som hördes utifrån. Lägg där till massa främmande soldater i tältet som snarkade, fes och rörde sig. När vi väl skulle in i tältet runt 21 tiden bad jag om att Lime skulle få ligga längst in så inte så många sprang över henne vid eldvakt mm. Efter att ha passerat kaminen så han vi inte mer än fram till liggunderlaget förrän Lime somnade. Hon hade redan förstått att vi var ett gäng som hörde ihop och trots att vi hade den värsta snarkaren bredvid oss så gick natten bra. Lime sov bättre än mig och hon slapp dessutom sitta eldpost smiley.