Inget inlägg under 2015 ser jag….illa….


Då var det äntligen dags för mig och Lime att vara med på en krigsförbandsövning. Det har gått ca 2 år sedan certprovet och vi kände oss lite ringrostiga. Inte att vi inte har tränat men det är stor skillnad på att träna varje vecka och som nu kanske bara en gång i månaden. Iaf så var det samling på torsdagen kl 07.00 och vi var ute i god tid. 05.30 ringde klockan och vi kom iväg i hyffsad tid. Väl på plats var det lite struligt med passage vid grinden då ingen kände igen mig och lägg där till lite strul med parkering, så vi lyckades komma några minuter för sent ändå. Väl på rätt plats med all packning blev vi bra omhändertagna av vår plutonchef Patrik och hans krigare. Vi kände oss direkt välkomna och allt gick sedan i ett fasligt tempo. 100-tals grönklädda sprang fram och tillbaka och lastade fordon mm. Lime blev besiktigad och inskriven och det var skönt att se att det var en gammal bekant (Bodil) som skulle vara med under övningarna och hålla ett öga på hundförarna. Även Marie, en annan övningsledare som jag träffade under vår utbildning var med och det kändes tryggt att ha alla dessa tre (Patrik, Bodil och Marie) välbekanta personerna med under resans gång.

Inbesiktningen (eller vad de nu kallas) av Lime gick bra. Hon lät snällt någon annan klämma runt på henne och titta henne i munnen, öronen och ögonen. Skottprov skulle vi göra dagen efter.

Vi begav oss iväg på en skumpig Terrängbil 20 med hundburen bredvid mig. Det gick inte fort men det lät en hel del. Efter ca 1,5 timme var vi framme och när jag tittade till Lime satt hon och skakade i buren. Hon tyckte inte det var allt för kul men det var ingen större fara med henne.

När vi kom fram blev det action direkt. Vår pluton skulle ta terräng och alla gick på ett långt led och jag och Lime fick gå lite framför alla. Det blev en lång patrull och det var snårigt och taggigt med fasaner och harar lite överallt. Lime var inte van att ha en massa folk på flankerna och bakom sig men knatade på framåt. När vi hade tagit terrängen som vi skulle (utan att stöta på något) så var jag och Lime helt färdiga. I terrängen vi hade tagit byggde ”vi” sedan bas och grävde värn. När vi stod ett gäng vid ett värn så markerade Lime ut ifrån skogen mot ett öppet fält och jag tänker typ att patrullen är slut men jag kan ju slå ett öga åt de hållet hon markerar åt. Då får jag syn på en svartklädd soldat med vapen i handen som rör sig mot oss. Jag säger något i stil med ” e han där nere med oss” och mitt i meningen blir det ett jäkla ståhoj och alla slänger sig på marken och börjar rikta vapen och anropa på radion. Min puls börjar slå och jag och Lime lubbar ner mot baslägret för att vara en bit ifrån. Väl där springer vi på plutonchef Patrik och jag berättar om den ensamme mannen med vapen som kom emot oss. Han var lugn som en filbunke och undrade varför alla hade stirrat upp sig över en ensam person. Då taggade jag ner lite och sen avvaktade vi. Efter ett tag var mannen borta och då beordrades jag och Lime tillsammans med 3 soldater som skulle skydda oss att åka ner och se om vi kunde få upp ett spår på den mystiske mannen. Vi flängde runt lite där vi tyckte oss ha sett honom senast men inga ”spår” efter mannen.

Väl tillbaka i basen var kl 16.00 och Lime var helt slut och redo att sova för natten. Alla nya moment under dagen hade sugit musten ur henne. Tiden går otroligt fort när man är ute och vad som hände mellan kl 16 och kl 21 minns jag knappt. Tror att Lime sov i den här ställningen som ni ser på bilden större delen av tiden mellan våra patrullrundor som vi gjorde då och då. Jag insåg att Lime jobbade hela tiden och hon snappade upp allt som rörde sig oavsett armbindel(som visar på vän/fiende).

Jag hade innan varit orolig för att Lime inte skulle kunna koppla av i tältet och att hon skulle skälla på allt som hördes utifrån. Lägg där till massa främmande soldater i tältet som snarkade, fes och rörde sig. När vi väl skulle in i tältet runt 21 tiden bad jag om att Lime skulle få ligga längst in så inte så många sprang över henne vid eldvakt mm. Efter att ha passerat kaminen så han vi inte mer än fram till liggunderlaget förrän Lime somnade. Hon hade redan förstått att vi var ett gäng som hörde ihop och trots att vi hade den värsta snarkaren bredvid oss så gick natten bra. Lime sov bättre än mig och hon slapp dessutom sitta eldpost smiley.