Del 3

Dag 3 blev det att gå upp kl 05 då vi skulle upp och gå patrull. De andra i tältet skulle upp en timme senare. Jag hade inte sovit så mycket den natten då dörren till tältet var öppen ett flertal gånger och eldposten inte skötte sig. Kallt som f’n var det och jag frös. Dessutom skulle vi vara stridsberedda så det gick inte att ta av kläderna och smyga ner i sovsäcken heller. Jag bröt mot ordern och tog av mig skorna för någon jävla motta fick det vara. Lime, jag och en av gruppcheferna gick en patrullstig vid 05 och på vägen tillbaka stannade vi till vid toaletterna och just som vi satt på dass blev det ett jäkla liv. Alla skulle upp och göra sig klara på 5 minuter och så skulle vi åka iväg. Jag tyckte det var skönt att vi redan var påklädda och uppe och hade gått en morgonrunda. Det hade vi aldrig klarat på 5 minuter annars.

Vi skulle upp i fordonen och jaga fienden. Jag och Lime bytte bil till en ny fin Merca med permanent bur som iaf var i färdriktningen men kanske aningen för liten. Limes bur var i bagaget men jag kunde prata med henne från bilen. Vi körde olika formationer och övade olika moment, fram och tillbaka. Körde fort och långsamt på dålig terräng. Soldaterna hoppade ut och in lite då och då medan jag och Lime väntade i bilen. Vid lunch efter 3-4 timmars körning tänkte jag be Plutonchef Patrik att Lime inte skulle åka mer då hon återigen satt och skakade och flämtade och var uppjagad i buren. Jag han inte nämnde det då han tog upp det och efter lunch hade jag och Lime lite lugnt och ro en timme då vi gick en runda och jag gjorde lite hundvård. Hittade 2 fästingar men annars så kändes hon hel, frisk och glad.

Gänget kom tillbaka och nästan omgående behövde det en hundförare. Plutonen bredvid hade varit i strid och några sårade fiender skulle hittas. Jag fick gå ut med en annan grupp från vår pluton denna gången och vi började söka av terrängen. Lime fick upp ett spår och det bar iväg ut över fältet. Vi blev dock stoppade av övningsledaren som påpekade att det var hans spår. AAAAHHHHHHH, synd om Lime som gjorde rätt, men blir avbruten. Dåligt av övningsledaren ¤%&/(. Tillbaka en bit och där vi skulle söka av hade 100 personer gått under dagen. Däribland jag själv och Lime så det blev lite kors och tvärs. Efter ett tag får vi kontakt med plutonen som hade varit i strid och de kan peka ut var den skadade ligger. Vinden ligger dock fel så Lime kan inte få vittring utan vi söker liksom av i en båge fram till bredvid de skadade. När vi ungefär är parallellt med dem viker hon av mot dem. Soldaterna tar hand om de skadade och vi håller utkik. Sen går vi och patrullerar av området så det inte ligger fler skadade eller fiender i närheten utan att hitta någon. Gruppchefen lyckad dock dra igång en larmmina som tjuter till precis intill oss men det känns inte som om Lime blir särskilt rädd.

Dock så var denna övning inte så bra för varken Lime eller mig. Återigen var kommunikationen mellan mig och gruppchefen dålig och vi skulle gjort några saker annorlunda under uppletandet. Lite dåligt planerat från övningsledarens sida får jag väl dra till med också. Övningsledarna som för övrig var väldigt bra och trevliga och kom med väldigt nyttig information.

Sen lunkade dagen på och fram mot eftermiddag/kväll blev det full eldgivning runt om kring och jag hade tom. pickan uppe. Dock fick inte våra gubbar skjuta denna gång heller men det smällde bra runtomkring ändå. Sen kommer vi till dagens höjdpunkt och det var när en aggressiv person närmar sig vår bas och skrek en massa. De som patrullerade basen tog hand om honom och plutonchef Patrik bad mig visa hunden. Vi hinner inte mer än röra oss ut från basen mot händelsen förrän Lime skäller till sitt ”riktiga” skall och det var en jäkla fart mot personen. Jag stannade en bit bakom våra mannar som ”pratade” med mannen. Lime skällde lite till och jag berömde henne och gav henne lite godis. Hon och jag avvaktade lite utan skällande och eftersom situationen lugnade ner sig så gick vi tillbaka till basen. Det som var extremt roligt att se var att Lime försvarade basen, plutonen, soldaterna omkring oss, vårt gäng. Jag var inte ett dugg rädd, uppspelt eller stressad när vi närmade oss mannen, så det var inte mig hon reagerade utifrån. Jäkligt coolt att se och lite förvånande hur rätt hon gör och hur klok hon är. Duktig VOFFA!

Sen framåt kvällen skulle det återigen vara skotträning och denna gången blev Lime påverkad vid 2:a och 3:e skottet. Hon drog sig bort från skotten och ville till basen och vår grupp. Det kanske inte var fel/farligt men sen började hon skaka och var synligt uppjagad. Hon var inte helt panikslagen men det var oroväckande att se. Hon åt godis och lugnade ner sig relativt omgående men detta ska följas upp. Fortsätter det så här så kanske det roliga slutar precis när det har börjat…. Vi kommer att vara med vid några skjutövningar framöver och se hur hon beter sig då.

Sen på kvällen rundades det av och det blev en rolig avslutning då hela bataljonen samlades och grillade korv och umgicks lite.
Det blev rysligt kallt snabbt så vi hoppade in i Mercan och värmde oss innan det bar av hem till basen igen. Natten var lugn och morgonen efter plockades allt ihop och lastades på bilarna och vi började rulla hemåt igen. Tillbaka i Malmö skulle bilarna lastas av, vi hade en utvärdering, Lime kontrollerades och ”skrevs ut”. Plutonchef Patrik samlade styrkorna och hade genomgång tackade av oss för en bra genomförd övning. Sen skildes vi åt trötta men nöjda och många nya upplevelser rikare!

Ett stort tack till Patrik som lyckats få med oss i gänget och “vakade” över oss under övningarna och tack till Bodil (som Lime är extremt glad för) som alltid ger trygghet och värme och månar om Lime. Tack även till övningsledarna och framförallt Marie som ser till att hundarna inte glöms bort. Till sist vill jag och Lime tacka plutonen som välkomnade oss och fick oss att känna oss som två i gänget.

Klart slut!