Blog Image

KORAD TJH Hässlehoffs Lime-Ylvadoter

Foto

Till fotoalbumet

Här kan ni följa Limes kompisar Gaia & Nala!

Exteriör

2014 Posted on Mon, September 22, 2014 12:28:58

Exteriörbeskrivning!

Under lördagen när vi gjorde MT:et så fick vi reda på att det redan dagen efter på söndagen skulle vara utställning på Lunds Brukshundsklubb, där vi är medlemmar.
Perfekt, tänk om vi får vara med. Efter många telefonsamtal så fick vi kontakt med någon på kansliet. Vi fick svaret att det nog skulle gå att klämma in oss sist.

Efter en brunch hemma hos föräldrarna på Gunnesbo gick vi ner hela familjen och om det var vår tur direkt när vi kom eller att de såg att vi väntade vet vi inte men det blev in i ringen direkt.

Jag var inte det minsta nervös eftersom Lime inte skulle vara lös och eftersom varken hon eller jag kunde påverka resultatet.

<!– WriteFlash('’); //–>

Efter mycket mätande och klämmande från domarens sida så blev vi godkända och däremed fick Lime titeln korad. Vi är alla mycket stolta över Lime som både blivit tjänstehund och korad under året. Vilken jycke!



MT:et

2014 Posted on Mon, September 22, 2014 12:03:09

Vilken helg smiley!!

*fler filmer mm kommer upp under veckan.

Vi kom inte med, men vi var placerade som 1:e reserv på Mentaltestprovet i Tollarp. Lite tråkigt att vi inte fick vara med, när andra hundar från samma kennel skulle vara med. Även lite tråkigt då Lime fyller 4 år i mars och MT:t ska vara gjort innan hunden är 4 år.

Men plötsligt fem dagar innan provet fick vi en plats då Limes bror inte kunde vara med, härligt.

07.45 var det samling så det var bara att ställa klockan tidigt. 05.30 gick vi upp(sovmorgon för Jeanette). Det blev en liten cykeltur med Lime innan vi begav oss iväg.
Vi kom i god tid (wow) till Tollarps brukshundsklubb och hälsade på andra deltagarna och domarna mm. Hund nr 1 var Freja, en hoffe från samma kennel fast kullen efter Lime. Hon klarade provet och blev godkänd och det var kul att se. Sen var det vår tur.

Lime skötte sig bra vid de första momenten. Mest imponerad var jag över henne när hon kampade på 40 m avstånd. Jag gick iväg 40 meter, testledaren höll i en kampleksak och när jag släppte lös Lime sprang hon allt vad hon kunde raka vägen till honom och började kampa. Ingen tur förbi Jeanette eller Lena(uppfödaren) utan direkt till testledaren. Sen kampade hon inte i de 30 sekunderna som man hade önskat men men. Efter att hon släppt kampen gjorde hon en liten liten tur sen kom hon till mig när jag kallade. Nu var hon kopplad och jag kunde andas ut, för denna gången.

Efter introduktionen och kampen med testledaren så bar det ut i skogen för att jaga kanin.

Kaninen for iväg och Lime efter. Kaninen for in i ett rör och Lime kollade bakom röret och nosade runt lite för att kolla var kaninen tog vägen. Optimalt hade varit om hon nosade i röret. Sen var det samma sak igen fast från lite närmare röret. Där skötte hon sig bra och sen när det var dags att kalla in så kom hon.

Sen tror jag det var dags för “figuren i skogen” som jag kallar momentet. En skum figur kommer ut från skogen och närmar sig. Här tyckte jag Lime var duktig som gick ut kopplets längd mot gubben och nosade. Sen kom hon in och stod närmare mig och tittade på figuren. Sen ville hon fram och hälsa men då hade jag inte fått order att släppa kopplet så jag höll kvar och Lime fastnade med frambenet i kopplet och snurrade runt. Sen förstod hon nog inte att hon var lös och hade tillåtelse att gå fram förrän jag sa det men då gjorde hon det direkt.

Nästa moment gick ut på att jag sprang iväg, en “ful gubbe” for upp mellan mig och Lime och hon skulle klara av situationen. Här tyckte jag hon skötte sig mycket bra när hon undersökte gubben direkt och sedan kom raka vägen till mig. Kopplad och klar och ingen egen utflykt. GÖTT!
<!– WriteFlash('’); //–><!– WriteFlash('’); //–>

Sen var det dumpen som for upp och det gick ju som förväntat bra.
<!– WriteFlash('’); //–>

Ljudet trodde jag skulle gå lika bra och det var detta momentet som var den stora (negativa) överraskningen. Istället för att springa fram direkt som vid dumpen och som hon gjorde på MH:et så stannade Lime kvar bakom. Dock kom hon när jag satte mig ner vid ljudkällan och kallade.
<!– WriteFlash('’); //–>

Sen var det “Gundes” tur. En “ful gubbe” kasade fram lite lätt aggressivt och momentet är inte så mycket att skriva om.

Hmm vad var det sen…..

Det var nog bara skotten kvar och det gick ok. Lime var inte allt för sugen på att kampa men hon sket i skotten. Hon uppmärksammade det och tittade in i skogen där skotten kom ifrån och då var jag nervös att hon skulle lubba in i skogen och leka med skytten. Men det gjorde hon inte som tur var.

Testet slut och efter lite överläggning från domarna så fick vi godkänt men 353 poäng.



BLOD

2014 Posted on Mon, April 28, 2014 22:09:44

Idag trodde jag att Limes sista stund var kommen när det rann ut mycket blod från hennes mun. Hon hade skurit sig på ett dricksglas som var sönder och som skulle slängas. Innan jag lyckades lokalisera var blodet kom ifrån och hur mycket det blödde var det lite kaos.

Relativt snabbt såg jag att blodet inte kom från halsen/magen vilket var skönt.
Det blödde framme i munnen relativt kraftigt och lite under hakan och när Lime slickade sig så stänkte det ut blod. Droppar och stänk av blod kom här och där och jag ringde först till cityveterinärerna som gjorde en gedigen insats och berättade att jag kunde få deras första tid som var imorgon kl 13.00. Perfekt…..NOT!

Sen blev det ett samtal till stammisstället som så många gånger förr påpekade att det bara fanns jourtider kvar trots att kl bara var 15.oo och att dessa kostade många tusenlappar. Jag svarade med att jag visste detta sedan tidigare och på frågan om hon skulle boka in en tid bad jag henne avvakta.

Sakta men säkert slutade det forsa ut blod och efter ca 10 min låg Lime och tog det lite lugnt och det värsta verkade vara över. Lite slickningar och lite blodvite var det men efter en liten promenad så var jag lugn. Ett jack i tungan och sår på hakan kom vi undan med denna gången. PUH!

Jag tänkte ta foto på blodbadet men situationen kändes för allvarlig för att lattja fram kameran. Ni får nöja er med skräckfotona från tidigare i bloggen.



Certprov slutbedömning

2014 Posted on Sun, April 13, 2014 23:47:02

Ok, vinna eller försvinna!

När det var dags att höra domarnas bedömning stod alla i en stor ring. Det var ledare, spårläggare, baspersonal, instruktörer, fan och hans moster och vi som gått utbildningen. Högt och inför alla betade domarna av en hund i taget, ett moment i taget. Inte rätt sätt att göra det på enligt mig men ok. Jag hade hellre suttit i enrum och diskuterat de olika momenten ifall jag hade haft en annan åsikt än domarna.

Jag och Lime var nr 2 av 12 så det var vår tur på en gång. Nr 1 var Iggy och John som satt bredvid oss på bevakningen och som vi mötte i spåret. Det nämndes att Iggy “snackade” en del på bevakningen men han blev klart godkänd på det momentet och förövrigt på alla andra moment oxå. En grym allround-hund som inte är så roligt att bli bedömt direkt efter. Han är grym på det mesta.

Men det var Limes och min tur och jag kände att vi hade goda förutsättningar att bli godkända på den stillasittande bevakningen eftersom Iggy hade blivit det trots lite prat. Lime tur:
Hantering:………godkänd
Uppförande i basen:…………godkänd.
Spåret: ett tappat föremål………………….godkänd.
Bevakningen: tydliga markeringar…………(ev. nämndes snacket,minns ej)…godkänd.
Patrullering: tydliga & bra markeringar (utgår från att de syftade på Lime)…godkänd.
och därmed godkänd på alla moment. YEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEESSSS!

Helt otroligt, vi hade klarade det. Jag kunde knappt tro att det var sant. Då alla stod runtomkring och det var lite strikt så kunde jag inte spexa och bjuda på någon segerdans men jag minns att jag var otroligt stolt över Lime och mig själv och att jag inte kunde sluta le.

Det är lite fel att säga att vi nu äntligen kan träna utan stress och med en annan glädje men lite så känns det. Nu vet jag att vi duger till och är tillräckligt bra. Det har alltid varit något lydnadsprovsdatum eller certprovsdatum som har legat och stressat en under resans gång.

Nu njuter vi bara och Lime är nu den toppenhunden som vi alltid har sagt att hon kan bli.



Certprov Patrullering

2014 Posted on Sun, April 13, 2014 23:02:15

Ja, då ska jag äntligen skriva ner hur det sista momentet gick. Det har gått några veckor sedan vi gjorde patrulleringen men jag minns ganska bra.

Jag var nervös, det var jag. Vi var ju så nära att klara allting och patrulleringen brukar aldrig gå dåligt. När det blev min tur ville Lime fram och hälsa på domarna men jag lyckades hålla emot i kopplet och säga till Lime precis innan hon var på väg upp för att “pussa” de av domarna i ansiktet. Bra, tänkte jag för mig själv, det var nära ögat….. “Gör aldrig om det där”-skrek domaren och jag tänkte att allt man gör blir fel.
Domaren påpekade att hunden måste hälsa på alla som går med så att den inte undrar vad det är för filurer som går bakom. Jag lät Lime hälsa och hon skötte det bra. Inga hopp eller liknande utan lugnt och fint. Sen kopplade jag om, sa pass på och gjorde klartecken. Patrulleringen började……

Jag gick några meter (ca 20) innan jag gjorde mitt första solo (stanna, observera,lyssna,ofta). Efter ett tag kommer jag på att jag glömt att göra halt-tecknet. “FÄÄÄN, vad gör jag nu”-tänkte jag. Iaf så gjorde jag tecknet trotts att det var helt för sent och sen gick vi vidare. Vi kom till en väg och terrängskifte så jag gjorde ett nytt solo med tecken denna gången. Vi gick in på vägen och efter några meter får Lime vittring på något åt höger. Jag satte mig ner och Lime nosade i luften, klart och tydligt in mot skogen. Länge länge nosade hon och jag tänkte att jag skulle göra tecken för vindmarkering men jag vågade inte fälla ut armen(idiot) utan tänkte att jag skulle gå några meter längre fram och sedan när Lime återigen drog in mot höger skulle jag göra tecknet. Vi gick fram men då gjorde Lime ingen mer markering och jag undrade vad f*n jag skulle göra. Kunde jag göra tecknet nu..ehh…nä…aahhh.
Nu var nerverna utanför stridsvästen och resten av patrulleringen var jobbig.

Iaf så gick vi vidare på vägen och plötsligt vände Lime tillbaka lite och nosar in mot höger. Det är något där inne och jag gjorde en vindmarkering, direkt efter jag hade gjort den så insåg jag att Lime markerade för ljud så jag gjorde direkt en ljudmarkering. Själv kunde jag inte höra något alls och efter en stund var Lime nöjd och ville vidare. Då bad domarna mig att stanna kvar och vi väntade på att figuranten skulle börja göra ljud ifrån sig igen. Lime blev otålig och började pipa lite smått och jag som redan var nervös blev ännu mer nervös. Efter ett tag ser jag på Lime att det är något på gång igen och mycket riktigt stegar hon mot höger och lyfter på öronen och nosar lite. Jag gör en ny markering till domarna och sen minns jag inte om vi väntade en runda till eller gick vidare direkt. Vägen svängde av och vi gick ut på en ny stig och efter ett tag så vindade Lime lite upp i luften åt höger upprepade gånger in i skogen, men inget supertydligt så jag satte mig aldrig ner. Jag var osäker och viste varken ut eller in. MOMENTET slut sa domarna.

Domarna stannade kvar och jag gick några meter med Teddy(kurs instruktören) och det första jag sa var att jag borde ha markerat i början. Han svar var lite svårtolkat och något i stil med: ” Ja det var dumt, men det är inte det som var avgörande”. Vad betydde det?? Att det redan var kört och vi var för dåliga och kuggade eller att vi var så pass bra att vi klarade det trots min miss??

Efteråt var jag grymt besviken på mig själv. Lime hade skött sig bra trots en hård och kall natt utomhus och så går jag och gör en sådan dum grej. Allt jag hade behövt göra var att markera in mot skogen. Jag pratade med några andra personer runtomkring som sa att bara hunden gör rätt så är det inte hela världen. Det är lättare att lära en människa göra ett tecken än att lära en hund patrullera. Det var ju sant och jag blev lite lugnare för det var ju ändå så att Lime hade gjort rätt.



Certprov Bevakning

2014 Posted on Fri, April 04, 2014 00:06:39

Efter spåret var vi slut båda två och jag lämnade av Lime i basen. När jag kom till vår förläggning visade det sig att det bara var en kvart kvar tills matsalen stängde så det blev att sticka dit direkt. I matsalen får jag beskedet att vi ska hämta ut våra hundar om 20 minuter för att göra nästa moment som är stillasittande bevakning. Snabba puckar med andra ord och jag går ner direkt efter maten och hämtar ut Lime samtidigt som de andra 11 personerna som gör provet.

Vi marscherar en bit bort där provet ska vara och vi blir tilldelade våra platser. Sen börjar bevakningen och vi sitter ner med våra hundar och bevakar den aktuella platsen. Om Lime gör en markering så ska man visa det för domherrarna som kvittrar och går fram och tillbaka precis bakom mig och Lime. Störande….Lime undrar vad det är för filurer och tittar bak en del i början. Sen när det inte händer något så börjar Lime pipa och hålla låda. ”FÅ tyst på hunden” hojtar en av domarna och jag blir lite svettig. Hade jag tagit hårt i Lime då så hade hon stängt ner och lagt sig på rygg och hållit på. När Lime får upp vittring så slutar hon att pipa och jag gör markering. Vid ett tillfälle sticker hon ut kopplets längt och vill iväg, jag markerar. Lime piper ibland och ännu värre är det när Iggy som sitter precis bredvid oss ”gläfsar” eller vad man ska kallad det. När Lime är tyst börjar Iggy och vise versa. Mot slutet så är Lime tyst ett bra tag och jag blir lite överraskad när momentet plötsligt var slut. Hade vi suttit över en timme?? Och hur hade det gått för oss? Vi markerade men Lime höll ju också på med en del skit.

På vägen tillbaka pratar jag med John om vem som höll mest låda av våra hundar och det han tyckte att Iggy var värst och jag tyckte att Lime var värst. Så det var ungefär lika högljudda båda två.

Vi lämnar tillbaka hundarna och sen är det kväll. Jag duschar och känner mig lite sliten. Kallt som f-n var det och jag började bli lite orolig för Lime som varken hade filtar i buren eller täcke på sig. Klockan var inte mer än 22 men det var riktigt kallt, -3 grader men kändes som -6 (enligt pohlman).

Bodil som är instruktör i kursen är snäll och lånar ut en filt som baspersonal lade i Limes bur. Nu blev jag lite tryggare och somnade relativt tidigt vid ca 22.30. Klockan 01.14 ringer grannens telefon och jag hör hur han säger. ”USCH VAD FAN SÄGER DU, det var inte bra……..”. Jaha nu har Lime rymt, frusit ihjäl eller skadat sig i buren tänkte jag. Det var lika bra jag gjorde mig i ordning. Men jag var tvungen att höra mer så jag lade örat mot väggen och hör grannen säga något om elskåp och knappar och då inser jag att det inte är Lime som det handlar om och jag somnar om efter en stund.

Uppstigning kl 06.00, frukost, samling kl 08.00 inför dagens och provets sista moment. Patrullering……det som är så enkelt…….bara det ”lätta” kvar……



Certprov Spår

2014 Posted on Tue, April 01, 2014 23:55:14

Vi körde och vi körde. Det var en bra bit ut och jag en kurskamrat som heter John och hans hund Iggy körde ut och hade spårområde 1 och 2 som låg bredvid varandra. John var först ut och sen var det då min tur. Domarna som såg barska ut kom fram och jag skulle koppla om Lime och börja gå patrullstig för att göra ett spårupptag. Då baspersonalen inte var nöjd med Limes halsband och koppel så var halsbandet utbytt till en strypkedja och jag var osäker på hur jag skulle koppla om till icke stryp så Teddy (kursledaren) hjälpte mig. När han kopplade om sa han att vi inte vill ha för löst koppel så Lime kunde sticka iväg på en egen utflykt och då frågade den ena domaren om hon brukade rymma. Jag sa att det hade hänt men att hon alltid kom tillbaka…………när hon var färdig. Då röt den ena domaren till i stil med att det minsann var ett dåligt ledarskap jag hade. Jag valde att inte kommentera tillbaka utan började patrullen. När Lime letade spår gick jag och funderade på halskedjan. Iaf så hittar Lime spåret och jag gör tecken till domarna. Efter några meter vänder Lime och följer spåret åt andra hållet och Teddy säger att jag ska följa henne. Sen gör vi halt, går ner i låg ställning, kopplar om och sen säger domarna tack och hej. Nu var vi själva och hade 1,5 timmar på oss att hitta minst 1 av 3 föremål och slutet.

Nervositeten stiger……..och vi går iväg. De första 100-150 meterna är mer eller mindre raka spåret utan några konstigheter. Sen stöter vi på en vägg av ”energiskog” som är i min höjd. Smala täta grenar överallt. Jag tänkte att det var för snårig för att någon människa kan ha gått igenom där och börjar fundera på om Lime redan har tappat spåret och gått över på viltspår. Jag gör halt och Lime går i en stor cirkel runt mig men in i samma spår och vill plöja igenom grenarna och jag hänger på. Grenar piskar mig i huvudet och på kroppen jag får hålla båda armarna framför huvudet för att inte blir allt för skada. Jag känner mig mörbultad och trött…..”fan att jag är sjuk och har jag redan gett allt”, tänkte jag. Då lättar snårigheten upp och jag ser att Lime stannar och står över någonting. Det är nästan så att jag får tränga mig fram för att se vad det är. Jag tyckte att jag hade skymtat en pinne precis innan Lime dök över den. EN PINNE MED TEJP PÅ!!!, vad står det? SPÅR 2 blablabla. Jag hinner inte läsa mer förrän jag inser att det är första apporten. POW! Jag berömmer Lime samtidigt som kroppen fylls av adrenalin och jag känner mig stark som stålmannen. ”Fan vi kommer klara detta” tänker jag. Allt vi behövde var slutet. Vi dricker lite vatten och sen drar vi vidare. Terrängen är lätt och öppen. Vi går länge……..nästan för länge, och vi kommer närmare och närmare en liten skogsväg som vi går parallellt med. Men Lime är noga med vilken sida hon går runt träd så jag känner att vi är rätt på det och BOOOOOM, en tygbit och Lime stannar och markerar lika bra som på den första.

SPÅR 2 står det på tygbiten och nu sprutar glädjekänslor från öronen. Lime är grym, ”nu ska världen få se vad min skithund kan”- tänker jag. Om jag kände mig stark innan så var jag oslagbar nu. Tröttheten och yrseln och svagheten var borta.

Då vi säkert hade gått 800-1000 meter kände jag spåret borde svänga av åt vänster snart. Och mycket riktigt, Lime svänger och nu går vi mot målet. Men plötsligt står vi framför en mur av nedsågade grenar och ris som är upp till mina knän och på en yta som en tennisplan. Vi skulle över där men Lime kunde inte gå så hon får hoppa och hoppa och hoppa fram. Jag kan knappt gå där själv och när vi kommer fram till andra sidan av ”tennisplanen” så har Lime tappat spåret. Hon tvekan, jag tvekar, rakt fram eller snett höger över en liten väg? Fick jag gå över vägar? Vi drar över vägen och terrängen skiftar och det blir täta små granar som vi måste sick-sacka igenom. Vi går och går, hit och dit och jag får ducka, krypa, hoppa, taggbuskar går genom mina byxor och jag får låren fulla av taggar. Händerna lika så och jag börjar bli lite tveksam till ”över-vägen-projektet”.

Jag avbryter och går tillbaka till ”tennisplanen” och försöker ta upp spåret igen. Lime spårar iväg och vi går på. Efter ett tag kommer vi ut på stora vägen och jag inser att slutet borde vara här i krokarna. 50 meter till vänster om där vi kom ut ser jag spårläggarens bil och jag tänker att hon borde ligga gömd i skogen i höjd med sin bil, så jag går tillbaka in i skogen och upp mot där bilen var. I höjd med bilen kommer spårläggaren mot mig och jag frågar om hon var slutet. Nä hon var mottagare.

Vad fan var slutet då?? Jag trodde det var en person men tydligen så var det en väska. En VÄSKA muttrar jag, varför hade ingen sagt det till mig. FAN! Jag kollar på klockan och jag hade exakt 30 minuter på mig. Jag bestämde mig för att springa hela vägen tillbaka till där vi hittade tygbiten och börja om spåret därifrån. När jag kommer fram helt genomsvettig, ser jag John och Iggy på andra sidan den lilla vägen och jag frågar hur det går. Ett föremål hade de och jag tänkte om Iggy har det svårt så är detta inget lätt spår. Jag försöker göra ett nytt spårupptag men Lime svänger av och vill över vägen till Iggy. FAAAN! Vi provar igen och då skuttar ett rådjur förbi på bara några meters avstånd. FAAAN! Lime vill inte spåra mer, och jag bestämmer mig för att ta över. Panik!!!

Jag ”spårar” lite och sen får Lime spåra lite. Så håller det på och desperationen börjar komma. Jag snubblar och ramlar, jag är trött och har ont. En gren snärtade mig över läppen och en annan i höger öga så nu var synen kass på det ögat. Klockan tickar…..Nu var det 5 minuter kvar och vi var 50 meter ifrån vägen där vi slutade. Jag försökte att ta område för område och scanna av. Det tog lång tid och jag visste att vi höll över tiden. På samma ställe som vi gick ut på vägen tidigare hittar vi sedan väskan till sist. Jag öste beröm över Lime och jag kände mig otroligt lättad att vi hade hittat den till slut.

Uppe hos spårläggaren lämnar vi över grejerna och jag tar av mig stridsvästen och selar om Lime. Spårläggaren påpekar att vi är långt över tiden men så himla mycket kan det inte vara. 16:16 visar klockan. Minus 5 minuters snack och jag var 11 minuter för sen. Jag var nöjd och stolt men glad kunde jag inte vara. Vad skulle domarna säga? Inte kunde de vara så hårda, eller kunde de det?



Certprov

2014 Posted on Tue, April 01, 2014 23:48:49

Certprov del 1:

Glädjen efter att ha klarat lydnadsprovet var inte långvarig. Redan i bilen hem började jag känna mig konstig. Jeanette och Julia hade kräkts några dagar tidigare och nu åkte jag på det. Under natten mellan måndagen och tisdagen var jag uppe och spydde en hel del.Hela tisdagen var fruktansvärd. Onsdagen var inte heller bra. Jag var trött, yr hade ont i huvudet och mådde illa hela tiden. Torsdagen var lite bättre och fredagen ytterligare lite bättre. Men jag var fortfarande tveksam till om jag kunde genomföra provet. Jag bestämde mig på fredagen för att göra ett försök oavsett hur dåligt jag mådde.

Det var samling kl 10 uppe på Ravlunda övningsområde och vi började med att bygga basen. Jag hade nyligen köpt en bur(stor som f*n) och Jeanette hade fixat isolering och en presenning. Jag fick hjälp att bära grejerna från bilen och att bygga upp bur mm. Plötsligt hör man: ”HUND LÖS” och jag tittar upp. Det ser ut som en smal hoffe. Jag försöker förgäves att få det till en annan ras och någon annans hund men inser att det måste vara min skithund. Lime var ju i bilen, men när någon som hjälpte mig tog ut isoleringen som låg på det fällde baksätet så blev det öppen gata ut för Lime ut genom bagaget. Hon sprang glatt fram till en kille som tog henne tills jag kom. Cirkus-Lime var igång och jag tänkte tillbaka på våra tre tragikomiska år tillsammans.

Basen var klar och vi åt mat innan det var samling och genomgång. Under middagen var det lite stel stämning och man kunde känna av allvaret. Själv så sa jag inte så mycket då jag försökte att hålla illamåendet borta och käka och dricka så mycket som möjligt. Efter maten hälsade domarna på hundarna som gicks igenom och sattes i basen. Lime skötte sig bra.

Därefter var det genomgång och jag kände mig lite yr när jag stod upp och satte mig ner istället. Det drogs lott om vilket gäng som skulle spåra och vilket som skulle patrullera första dagen. Jag hoppades innerligt på att vi skulle få patrullera då jag knappt orkade gå 200 meter. Hur skulle jag då klara av att gå 1,6 km i tuff terräng?

Vad tror ni vi fick? Jo spår och jag deppade. Sen drogs det lott om vilket spår man skulle få och jag fick det som blev kvar….spår 2.



Next »