Blog Image

KORAD TJH Hässlehoffs Lime-Ylvadoter

Foto

Till fotoalbumet

Här kan ni följa Limes kompisar Gaia & Nala!

Certprov Patrullering

2014 Posted on Sun, April 13, 2014 23:02:15

Ja, då ska jag äntligen skriva ner hur det sista momentet gick. Det har gått några veckor sedan vi gjorde patrulleringen men jag minns ganska bra.

Jag var nervös, det var jag. Vi var ju så nära att klara allting och patrulleringen brukar aldrig gå dåligt. När det blev min tur ville Lime fram och hälsa på domarna men jag lyckades hålla emot i kopplet och säga till Lime precis innan hon var på väg upp för att “pussa” de av domarna i ansiktet. Bra, tänkte jag för mig själv, det var nära ögat….. “Gör aldrig om det där”-skrek domaren och jag tänkte att allt man gör blir fel.
Domaren påpekade att hunden måste hälsa på alla som går med så att den inte undrar vad det är för filurer som går bakom. Jag lät Lime hälsa och hon skötte det bra. Inga hopp eller liknande utan lugnt och fint. Sen kopplade jag om, sa pass på och gjorde klartecken. Patrulleringen började……

Jag gick några meter (ca 20) innan jag gjorde mitt första solo (stanna, observera,lyssna,ofta). Efter ett tag kommer jag på att jag glömt att göra halt-tecknet. “FÄÄÄN, vad gör jag nu”-tänkte jag. Iaf så gjorde jag tecknet trotts att det var helt för sent och sen gick vi vidare. Vi kom till en väg och terrängskifte så jag gjorde ett nytt solo med tecken denna gången. Vi gick in på vägen och efter några meter får Lime vittring på något åt höger. Jag satte mig ner och Lime nosade i luften, klart och tydligt in mot skogen. Länge länge nosade hon och jag tänkte att jag skulle göra tecken för vindmarkering men jag vågade inte fälla ut armen(idiot) utan tänkte att jag skulle gå några meter längre fram och sedan när Lime återigen drog in mot höger skulle jag göra tecknet. Vi gick fram men då gjorde Lime ingen mer markering och jag undrade vad f*n jag skulle göra. Kunde jag göra tecknet nu..ehh…nä…aahhh.
Nu var nerverna utanför stridsvästen och resten av patrulleringen var jobbig.

Iaf så gick vi vidare på vägen och plötsligt vände Lime tillbaka lite och nosar in mot höger. Det är något där inne och jag gjorde en vindmarkering, direkt efter jag hade gjort den så insåg jag att Lime markerade för ljud så jag gjorde direkt en ljudmarkering. Själv kunde jag inte höra något alls och efter en stund var Lime nöjd och ville vidare. Då bad domarna mig att stanna kvar och vi väntade på att figuranten skulle börja göra ljud ifrån sig igen. Lime blev otålig och började pipa lite smått och jag som redan var nervös blev ännu mer nervös. Efter ett tag ser jag på Lime att det är något på gång igen och mycket riktigt stegar hon mot höger och lyfter på öronen och nosar lite. Jag gör en ny markering till domarna och sen minns jag inte om vi väntade en runda till eller gick vidare direkt. Vägen svängde av och vi gick ut på en ny stig och efter ett tag så vindade Lime lite upp i luften åt höger upprepade gånger in i skogen, men inget supertydligt så jag satte mig aldrig ner. Jag var osäker och viste varken ut eller in. MOMENTET slut sa domarna.

Domarna stannade kvar och jag gick några meter med Teddy(kurs instruktören) och det första jag sa var att jag borde ha markerat i början. Han svar var lite svårtolkat och något i stil med: ” Ja det var dumt, men det är inte det som var avgörande”. Vad betydde det?? Att det redan var kört och vi var för dåliga och kuggade eller att vi var så pass bra att vi klarade det trots min miss??

Efteråt var jag grymt besviken på mig själv. Lime hade skött sig bra trots en hård och kall natt utomhus och så går jag och gör en sådan dum grej. Allt jag hade behövt göra var att markera in mot skogen. Jag pratade med några andra personer runtomkring som sa att bara hunden gör rätt så är det inte hela världen. Det är lättare att lära en människa göra ett tecken än att lära en hund patrullera. Det var ju sant och jag blev lite lugnare för det var ju ändå så att Lime hade gjort rätt.



Certprov Bevakning

2014 Posted on Fri, April 04, 2014 00:06:39

Efter spåret var vi slut båda två och jag lämnade av Lime i basen. När jag kom till vår förläggning visade det sig att det bara var en kvart kvar tills matsalen stängde så det blev att sticka dit direkt. I matsalen får jag beskedet att vi ska hämta ut våra hundar om 20 minuter för att göra nästa moment som är stillasittande bevakning. Snabba puckar med andra ord och jag går ner direkt efter maten och hämtar ut Lime samtidigt som de andra 11 personerna som gör provet.

Vi marscherar en bit bort där provet ska vara och vi blir tilldelade våra platser. Sen börjar bevakningen och vi sitter ner med våra hundar och bevakar den aktuella platsen. Om Lime gör en markering så ska man visa det för domherrarna som kvittrar och går fram och tillbaka precis bakom mig och Lime. Störande….Lime undrar vad det är för filurer och tittar bak en del i början. Sen när det inte händer något så börjar Lime pipa och hålla låda. ”FÅ tyst på hunden” hojtar en av domarna och jag blir lite svettig. Hade jag tagit hårt i Lime då så hade hon stängt ner och lagt sig på rygg och hållit på. När Lime får upp vittring så slutar hon att pipa och jag gör markering. Vid ett tillfälle sticker hon ut kopplets längt och vill iväg, jag markerar. Lime piper ibland och ännu värre är det när Iggy som sitter precis bredvid oss ”gläfsar” eller vad man ska kallad det. När Lime är tyst börjar Iggy och vise versa. Mot slutet så är Lime tyst ett bra tag och jag blir lite överraskad när momentet plötsligt var slut. Hade vi suttit över en timme?? Och hur hade det gått för oss? Vi markerade men Lime höll ju också på med en del skit.

På vägen tillbaka pratar jag med John om vem som höll mest låda av våra hundar och det han tyckte att Iggy var värst och jag tyckte att Lime var värst. Så det var ungefär lika högljudda båda två.

Vi lämnar tillbaka hundarna och sen är det kväll. Jag duschar och känner mig lite sliten. Kallt som f-n var det och jag började bli lite orolig för Lime som varken hade filtar i buren eller täcke på sig. Klockan var inte mer än 22 men det var riktigt kallt, -3 grader men kändes som -6 (enligt pohlman).

Bodil som är instruktör i kursen är snäll och lånar ut en filt som baspersonal lade i Limes bur. Nu blev jag lite tryggare och somnade relativt tidigt vid ca 22.30. Klockan 01.14 ringer grannens telefon och jag hör hur han säger. ”USCH VAD FAN SÄGER DU, det var inte bra……..”. Jaha nu har Lime rymt, frusit ihjäl eller skadat sig i buren tänkte jag. Det var lika bra jag gjorde mig i ordning. Men jag var tvungen att höra mer så jag lade örat mot väggen och hör grannen säga något om elskåp och knappar och då inser jag att det inte är Lime som det handlar om och jag somnar om efter en stund.

Uppstigning kl 06.00, frukost, samling kl 08.00 inför dagens och provets sista moment. Patrullering……det som är så enkelt…….bara det ”lätta” kvar……



Certprov Spår

2014 Posted on Tue, April 01, 2014 23:55:14

Vi körde och vi körde. Det var en bra bit ut och jag en kurskamrat som heter John och hans hund Iggy körde ut och hade spårområde 1 och 2 som låg bredvid varandra. John var först ut och sen var det då min tur. Domarna som såg barska ut kom fram och jag skulle koppla om Lime och börja gå patrullstig för att göra ett spårupptag. Då baspersonalen inte var nöjd med Limes halsband och koppel så var halsbandet utbytt till en strypkedja och jag var osäker på hur jag skulle koppla om till icke stryp så Teddy (kursledaren) hjälpte mig. När han kopplade om sa han att vi inte vill ha för löst koppel så Lime kunde sticka iväg på en egen utflykt och då frågade den ena domaren om hon brukade rymma. Jag sa att det hade hänt men att hon alltid kom tillbaka…………när hon var färdig. Då röt den ena domaren till i stil med att det minsann var ett dåligt ledarskap jag hade. Jag valde att inte kommentera tillbaka utan började patrullen. När Lime letade spår gick jag och funderade på halskedjan. Iaf så hittar Lime spåret och jag gör tecken till domarna. Efter några meter vänder Lime och följer spåret åt andra hållet och Teddy säger att jag ska följa henne. Sen gör vi halt, går ner i låg ställning, kopplar om och sen säger domarna tack och hej. Nu var vi själva och hade 1,5 timmar på oss att hitta minst 1 av 3 föremål och slutet.

Nervositeten stiger……..och vi går iväg. De första 100-150 meterna är mer eller mindre raka spåret utan några konstigheter. Sen stöter vi på en vägg av ”energiskog” som är i min höjd. Smala täta grenar överallt. Jag tänkte att det var för snårig för att någon människa kan ha gått igenom där och börjar fundera på om Lime redan har tappat spåret och gått över på viltspår. Jag gör halt och Lime går i en stor cirkel runt mig men in i samma spår och vill plöja igenom grenarna och jag hänger på. Grenar piskar mig i huvudet och på kroppen jag får hålla båda armarna framför huvudet för att inte blir allt för skada. Jag känner mig mörbultad och trött…..”fan att jag är sjuk och har jag redan gett allt”, tänkte jag. Då lättar snårigheten upp och jag ser att Lime stannar och står över någonting. Det är nästan så att jag får tränga mig fram för att se vad det är. Jag tyckte att jag hade skymtat en pinne precis innan Lime dök över den. EN PINNE MED TEJP PÅ!!!, vad står det? SPÅR 2 blablabla. Jag hinner inte läsa mer förrän jag inser att det är första apporten. POW! Jag berömmer Lime samtidigt som kroppen fylls av adrenalin och jag känner mig stark som stålmannen. ”Fan vi kommer klara detta” tänker jag. Allt vi behövde var slutet. Vi dricker lite vatten och sen drar vi vidare. Terrängen är lätt och öppen. Vi går länge……..nästan för länge, och vi kommer närmare och närmare en liten skogsväg som vi går parallellt med. Men Lime är noga med vilken sida hon går runt träd så jag känner att vi är rätt på det och BOOOOOM, en tygbit och Lime stannar och markerar lika bra som på den första.

SPÅR 2 står det på tygbiten och nu sprutar glädjekänslor från öronen. Lime är grym, ”nu ska världen få se vad min skithund kan”- tänker jag. Om jag kände mig stark innan så var jag oslagbar nu. Tröttheten och yrseln och svagheten var borta.

Då vi säkert hade gått 800-1000 meter kände jag spåret borde svänga av åt vänster snart. Och mycket riktigt, Lime svänger och nu går vi mot målet. Men plötsligt står vi framför en mur av nedsågade grenar och ris som är upp till mina knän och på en yta som en tennisplan. Vi skulle över där men Lime kunde inte gå så hon får hoppa och hoppa och hoppa fram. Jag kan knappt gå där själv och när vi kommer fram till andra sidan av ”tennisplanen” så har Lime tappat spåret. Hon tvekan, jag tvekar, rakt fram eller snett höger över en liten väg? Fick jag gå över vägar? Vi drar över vägen och terrängen skiftar och det blir täta små granar som vi måste sick-sacka igenom. Vi går och går, hit och dit och jag får ducka, krypa, hoppa, taggbuskar går genom mina byxor och jag får låren fulla av taggar. Händerna lika så och jag börjar bli lite tveksam till ”över-vägen-projektet”.

Jag avbryter och går tillbaka till ”tennisplanen” och försöker ta upp spåret igen. Lime spårar iväg och vi går på. Efter ett tag kommer vi ut på stora vägen och jag inser att slutet borde vara här i krokarna. 50 meter till vänster om där vi kom ut ser jag spårläggarens bil och jag tänker att hon borde ligga gömd i skogen i höjd med sin bil, så jag går tillbaka in i skogen och upp mot där bilen var. I höjd med bilen kommer spårläggaren mot mig och jag frågar om hon var slutet. Nä hon var mottagare.

Vad fan var slutet då?? Jag trodde det var en person men tydligen så var det en väska. En VÄSKA muttrar jag, varför hade ingen sagt det till mig. FAN! Jag kollar på klockan och jag hade exakt 30 minuter på mig. Jag bestämde mig för att springa hela vägen tillbaka till där vi hittade tygbiten och börja om spåret därifrån. När jag kommer fram helt genomsvettig, ser jag John och Iggy på andra sidan den lilla vägen och jag frågar hur det går. Ett föremål hade de och jag tänkte om Iggy har det svårt så är detta inget lätt spår. Jag försöker göra ett nytt spårupptag men Lime svänger av och vill över vägen till Iggy. FAAAN! Vi provar igen och då skuttar ett rådjur förbi på bara några meters avstånd. FAAAN! Lime vill inte spåra mer, och jag bestämmer mig för att ta över. Panik!!!

Jag ”spårar” lite och sen får Lime spåra lite. Så håller det på och desperationen börjar komma. Jag snubblar och ramlar, jag är trött och har ont. En gren snärtade mig över läppen och en annan i höger öga så nu var synen kass på det ögat. Klockan tickar…..Nu var det 5 minuter kvar och vi var 50 meter ifrån vägen där vi slutade. Jag försökte att ta område för område och scanna av. Det tog lång tid och jag visste att vi höll över tiden. På samma ställe som vi gick ut på vägen tidigare hittar vi sedan väskan till sist. Jag öste beröm över Lime och jag kände mig otroligt lättad att vi hade hittat den till slut.

Uppe hos spårläggaren lämnar vi över grejerna och jag tar av mig stridsvästen och selar om Lime. Spårläggaren påpekar att vi är långt över tiden men så himla mycket kan det inte vara. 16:16 visar klockan. Minus 5 minuters snack och jag var 11 minuter för sen. Jag var nöjd och stolt men glad kunde jag inte vara. Vad skulle domarna säga? Inte kunde de vara så hårda, eller kunde de det?



Certprov

2014 Posted on Tue, April 01, 2014 23:48:49

Certprov del 1:

Glädjen efter att ha klarat lydnadsprovet var inte långvarig. Redan i bilen hem började jag känna mig konstig. Jeanette och Julia hade kräkts några dagar tidigare och nu åkte jag på det. Under natten mellan måndagen och tisdagen var jag uppe och spydde en hel del.Hela tisdagen var fruktansvärd. Onsdagen var inte heller bra. Jag var trött, yr hade ont i huvudet och mådde illa hela tiden. Torsdagen var lite bättre och fredagen ytterligare lite bättre. Men jag var fortfarande tveksam till om jag kunde genomföra provet. Jag bestämde mig på fredagen för att göra ett försök oavsett hur dåligt jag mådde.

Det var samling kl 10 uppe på Ravlunda övningsområde och vi började med att bygga basen. Jag hade nyligen köpt en bur(stor som f*n) och Jeanette hade fixat isolering och en presenning. Jag fick hjälp att bära grejerna från bilen och att bygga upp bur mm. Plötsligt hör man: ”HUND LÖS” och jag tittar upp. Det ser ut som en smal hoffe. Jag försöker förgäves att få det till en annan ras och någon annans hund men inser att det måste vara min skithund. Lime var ju i bilen, men när någon som hjälpte mig tog ut isoleringen som låg på det fällde baksätet så blev det öppen gata ut för Lime ut genom bagaget. Hon sprang glatt fram till en kille som tog henne tills jag kom. Cirkus-Lime var igång och jag tänkte tillbaka på våra tre tragikomiska år tillsammans.

Basen var klar och vi åt mat innan det var samling och genomgång. Under middagen var det lite stel stämning och man kunde känna av allvaret. Själv så sa jag inte så mycket då jag försökte att hålla illamåendet borta och käka och dricka så mycket som möjligt. Efter maten hälsade domarna på hundarna som gicks igenom och sattes i basen. Lime skötte sig bra.

Därefter var det genomgång och jag kände mig lite yr när jag stod upp och satte mig ner istället. Det drogs lott om vilket gäng som skulle spåra och vilket som skulle patrullera första dagen. Jag hoppades innerligt på att vi skulle få patrullera då jag knappt orkade gå 200 meter. Hur skulle jag då klara av att gå 1,6 km i tuff terräng?

Vad tror ni vi fick? Jo spår och jag deppade. Sen drogs det lott om vilket spår man skulle få och jag fick det som blev kvar….spår 2.



Lydnadsprov del2

2014 Posted on Tue, April 01, 2014 21:57:47

Platsliggningen var inte godkänd än och måndagen innan cert-helgen var det dags. Provet skulle börja kl 18 och Leif Borgenlöv var återigen domare. Jag kom en timme tidigare för att träna och rasta Lime. Mina kurskollegor Håkan och Louise var på plats och jag börjademed linföring direkt och Louise kommenderade.

Vi körde en minut och sen kommenderade hon platsläggning och jag gjorde mig klar. Kopplade loss…….skulle Lime sticka? Nej hon låg fint kvar och på kommandot ligg slängde hon sig så snabbt ner på marken att jag trodde att hon stack iväg. Sen traska jag ut 50 meter och Lime låg fint. Jag var lugn som en filbunke och drömde mig bort litegrann. Fiskmåsar flög förbi och höll liv några (20-40 m) bakom Lime. När en fasan började lunka fram i samma område blev jag lite lite nervös men Lime låg kvar. Efter fem och en halv minut fick jag kommandot att återgå och då hade lime legat med huvudet i backen nästan hela tiden. Jag var nöjd och glad att det funkade så bra. Nu skulle det bara funka när domaren var på plats också. Louise bad mig träna lite själv och det gjorde jag lite innan jag tog Lime på en kisserunda. Då ser jag Leif stå och prata med Louise borta vid parkeringen och jag tänkte att det var ju synd att han inte var här för fem minuter sedan.

När Lime var färdigkissad fick hon hoppa in i bilen och jag gick bort och hälsade på Leif. Då visar det sig att han har varit här hela tiden och stått på avstånd och bedömt platsliggningen. Allt för att jag inte skulle vara nervös och påverka Lime. Grymt snällt och en genialiskt plan. Stort tack till Leif som gav mig mer än en chans och tog sig tid att komma och bedöma. OCH ett stort tack till Louise som har coachat och pushat mig och Lime. Utan hennes hjälp och engagemang så hade det aldrig varit möjligt. Tack!

Nu var det 5 dagar till certprovet. 🙂



Lydnadsprov

2014 Posted on Mon, March 31, 2014 21:33:34

Då var den oundvikliga dagen här. Vi har tränat stenhårt inför provet och alla momenten sitter hemma i trädgården 9 av 10 gånger. Men utanför trädgården är det en helt annan historia. Då denna texten skrivs ett bra tag efter provet så blir det inte så detaljerat.

Platsliggningen gick åt pipan. Lime stack upp efter några sekunder.
Linföringen och fria följet gick bra. Limes starter var sena men vi fick 8 och 6 av 10. Idag när vi har tränat mer och jag har Limes fokus i starten så går det mycket bättre.
Inkallnigen gick mycket bra. Lime satt fint kvar och kom som en kanonkula mot mig när jag kallade. Dock så hockeytacklade hon mig rejält och det blev avdrag för det. Men klart godkänt.

Läggande under gång är det momentet som jag är missnöjd med. Jag gick iväg men Lime dröjde kvar och när tävlingsledaren sa lägg hunden så var lime 3 meter bakom mig och då var det svårt att få henne att ligga. Pannkaka och jag fick ingen ny chans.

Hopp över hinder gick inte heller, men tydligen gjorde många andra hundar samma sak som Lime. De hoppade över men sen lunkade de bort och luktade på domaren som hade godis i fickorna. Icke godkänt.

Framförgåendet gick heller inget bra då Lime stannade och nosade och jag gick om henne.

————————————————————————————————————

Efter genrepet fick vi en andra chans och Lime var rejält utmattade efter helgens bravader. En stor skara tittade på vilket inte underlättade precis.

På platsläggningen hinner jag inte mer än att knäppa av kopplet förrän Lime springer bort till pupliken som förmodligen höll för mycket “låda” och hade för mycket godsaker för att Lime skulle ignorera dem. Två gånger skulle hon dit sen var det kört.

Läggande under gång gick bra och jag körde dubbelkommando på alla moment för säkerhets skull. Framförgåendet gick mycket bra fast jag var livrädd att hon skulle stanna och nosa. Hopp över hindret var ingen vacker syn då hon rev i hindret rejält men hon gjorde ingen egen rundvandring utan satt fint och hoppade fint tillbaka och satt bredvid mig på inkallningen.

Då var det 14 dagar kvar till cert provet och bara ett lydnadsmoment kvar som inte var godkänt.
Ett moment som har funkat i träning om och om igen men inte vid själva provet…..

aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaahhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh!



Höghöjdsträning

2014 Posted on Mon, February 17, 2014 23:35:48

Nu är det snart lydnadsprov och jag har mer eller mindre gett upp platsliggningen. Lime kan överhuvudtaget inte vara lös och då är det svårt att lyckas.
Hon gör det bra ibland men hon stänger av helt ibland. Vi har inte kommit så långt så att hon kan ligga stilla i 5 minuter med mig 50 meter bort.
I helgen for hon iväg nästan direkt och skulle busa. Sen band vi henne i ett träd och då kunde hon minsann ligga fint i några minuter trots att instruktören gick runt henne och sparkade på pinnar.
Linföringen är bra och där känner jag mig trygg. Platsläggning under gång går oxå bra men jag har henne inte lös när jag har tränat detta med andra så jag vet inte hur det kommer gå när kopplet är borta. Framförgåendet funkar på träning med godsaker som motivering men jag är tveksam till hur det kommer gå i skarpt läge.

Hopp över hinder som tidigare var vårt starkaste moment har jag helt gett upp. Det funkar skitbra 10 av 10 gånger hemma, 2 av 3 gånger på en tom brukshundsklubb och 0 av 5 gånger med andra människor/djur i närheten. Då sticker Lime iväg efter hoppet…

Iaf så går spårningen skitbra. Vi spårade både i lördags och söndags och bägge gångerna var Lime duktig. Riktigt duktig! I söndags visste jag exakt var spåret gick och hon gick bara en gång på fel sida om ett träd. Hon hittade alla 5 föremålen som var i metall, trä, plast, godis och gosedjur. Synd att hon inte visar att hon hittar det bara. Nä en liten cirkel runt och sen snabbat ner med nosen på föremålet och sen kanske en snabb blick på mig om jag har tur och sen vidare.

Jag försökte kampa med henne som belöning men det ville hon inte mer efter första föremålet. Nä snabbt vidare istället. Jag försöker även byta föremålet mot leverbitar men det verkar inte gå in liksom. Inte heller en sitt-markering kan jag få. Vi får se hur det går.

Gick ett spår med patrullgånget på 1,5 km i lördags och ett eget i jobbig terräng på hög höjd i söndags på 600 meter. Vi laddar upp som skidlandslaget men istället för nära alptoppar var vi nära Mörrumsån. Direkt efter spåret så gjorde jag en plasliggning inne i skogen med henne och då gjorde hon något som hon aldrig har gjort förut. Lime satte sig upp efter 1 minuter. Är detta ett bra tecken?? Innan har hon alltid rest sig och tagit ett eller två steg, nu bara satt hon. Hon var återigen fastbunden och jag var 20 meter framför henne. Jag gick in till henne, lade henne ner och gick ut igen. Sen gick jag in var 30 sek och gav henne godis. Efter 6 minuter utan något bakslag avslutade vi momentet och jag var mycket nöjd. Nu ska hon vara göra likadant utan koppel med andra hundar så kanske vi har en chans.

Sen verkar den gamla Lime vara tillbaka. Kl 06.00 kräkte hon ner svärföräldrarnas heltäckningsmatta. En fin sten kom upp och sen fick jag gå en runda med henne ifall det skulle komma mer. Men det gjorde det inte. Sen på söndagen käkade Lime upp halva min vante som tack för att jag var ute i skogen med henne. Hoppas detta återfall i stenätande och sno och tugga på husses grejer var en engångsföreteelse. 2 år av det var länge nog liksom.



Hårdträning

2014 Posted on Mon, February 10, 2014 22:24:28

Nu är det hårdträning som gäller och de få stunder jag har över går till träning. Vi har varit på Lunds brukshundsklubb två gånger och båda gångerna har gått bra. Idag gick det helt underbart bra. Lime hade grym kontakt med mig och även under fria följet tappade hon inte i fokus. Hopp över hinder satt som en keps igen och det var skönt för det har bara gått sämre och sämre de senaste veckorna.
Sen klarade hon plastliggningen på 5 minuter oxå utan att resa sig.

Även i lördags var det tränings med patrull-gänget. Vi började dagen med en platsliggning på 5 min och det gick bra. Jag kopplade dock inte loss Lime utan var en koppellängd ifrån henne. Sen körde vi ett mycket svårt spår med vinklar till höger och vänster, i motvind och medvind. Vi brukar vara köra i medvind och raka spår så detta var en utmaning. Lime fixade detta utan problem och även alla de tre föremålen hittades. De första två tog hon direkt och även slutet satt efter lite cirklande.

Sen var det individuell träning med lydnadstränaren och då provade vi att koppla loss Lime bredvid en annan hund och körde platsliggning. Det gick inget vidare utan Lime stack iväg efter en stund och skulle busa i snön. Två gånger for hon upp men andra gången blev det inget större “ståhej”. Vi avbröt övningen och skulle träna vidare på platsliggningen i slutet av dagen. Sen körde vi linföring med skott på olika distanser och det gick bra. Lime tittade lite vid första skottet men sen släppte hon mig inte med blicken när skotten kom. Linföringen är tipp topp nu och vi håller samma fina form som vi hade för ett år sedan.

Sen var det återigen individuell träning och platsliggning. Vi band fast Lime i ett träd och jag gick ut framför några meter. I 2-3 minuter gick det bra och sen reste hon sig upp och gick en-två steg. Sen hände det som brukar hända i slutet på dagarna och som jag har beskrivit i något inlägg tidigare. Hon låg kortare och kortade tid. Blev mindre och mindre kontaktbar och la sig på rygg. Hade svansen mellan benen, tryckte sig mot en och skrek till så fort man var lite hård mot henne.

Pipande kom igång och Lunds blåsorkester hade blivit imponerade. Iaf så väntade vi ut henne och efter en lång stund kände vi oss nöjda och avslutade dagen. Jag vet inte vad jag ska kalla det som Lime håller på med. Men snyggt är det iaf inte….

På onsdag sticker vi återigen till Fränninge och kör lite inomhusträning med de andra hundarna.



« PreviousNext »